I stundtals förvirrade ögonblick kan jag inte förstå mig själv, tyvärr verkar omgivningen var mer påläst på ämnet mig och det kan te sig förtvivlande då dem inte får belysa deras egen förträfflighet igenom att patetiskt nog försöka döma mig utifrån deras smått perversa värderingar. Dem visar endast rädsla och avintellektualiserat klasshat gentemot mig. Ibland blir det ännu mer förtvivlande när dem slumpvis namnger mig, centralist, socialist, anarkist! Det är som att skrika bög till Gardell, träffsäkert men ack så intetsägande och patetiskt. Det går förbi en man på gatan, jävla man! Vad vill ni mig, säg mig, vad vill ni mig? Föraktar ni eran egen rädsla för intellektuella och människor som inte äter erat propagerande borgartugg. Blå, depression, moderat.
Off topic.
Ett av dem senaste årens bästa album. Björk - Medulla.
No comments:
Post a Comment