Svar på tal

The Venezuela government said Wednesday that it has met some of the benchmarks laid out in the United Nations’ Millennium Goals programme, which aims at reducing extreme poverty by half, much ahead of the 2015 deadline.

Planning Minister Jorge Giordani said, “Extreme poverty in Venezuela currently stands at 7.8 percent” of the population, down from 21 percent in 2002, Spanish news agency EFE reported Thursday.

Speaking at a press conference Wednesday, attended by a number of ministers as well, he said the figures show that Venezuela has reduced extreme poverty by more than 50 percent, eight years ahead of the target date.

Education Minister Adan Chavez said an existing illiteracy rate of just over four percent proves Venezuela has also met the goal of universal primary schooling.

“By 2008 we should have, if not everyone literate, all (illiterates) in the classroom environments” provided by the government’s literacy programme, the minister added, referring to an initiative that draws heavily on techniques developed in Cuba.

40 år sedan.

Ernesto "Che" Guevara 1928-1967

1

Idag var jag ute och gick. Så roligt var det. Det roliga i det var att jag hade ett mycket roligt uppslag i huvudet. Tänkte verkligen på om någon verkligen vill ha mig, och vad dem utsätter sig för då. Det kan låta destruktivt men var väldigt underhållande. Vad får man om man väljer mig?

När du gifter mig kommer jag inom tio år vara en medelsvensson som tittar på plus och brölar om att reklamationsnämnden är så bra att ha, det är sann demokrati. Bhäääää. Janne Josefsson är gud och så har vi en leasad volvo och dricker surt jävla vin på helgerna och tycker helt plötsligt att buskishumor är så jävla roligt. Sen får jag sparken från jobbet och går upp tio kilo för att dem måste satsa på kvalitet före kvantitet -bhäwöl- men ändå öka produktionen. Jag gör en jävla fettsugning och du får skiten i läpparna för att det är något nytt skönhetsideal. Sen får jag något jävla jobb på försäkringskassan och åker på team-building i Huddinge och klär mig lätt-och-ledigt. Där sätter jag på någon jävla sekreterare i städskrubben över en jävla electrolux dammsugare för stora lokaler och hon blir på tjocken. Men tvingar henne att göra abort även fast hon hotar att tjalla för dig. Men jag är trött på gnälliga jävla ungar som inte är "lokalpatrioter" som väljer att spela i Julita GoIF istället för Värmbol. Blir curlingförälder när du ska ha tjejkväll och kör runt på två skrikande jävla tvillingungar till Mc Donalds där dem inte ger sig för än dem fått en jävla Mc Viking med plus meny. Sen äter dem inte upp det ändå och sväller i baksätet och vomerar på lädersätet och jag vill bara slå dem där jävla ungarna. Den ena har säkert problem med sitt jävla stammande och jag har gått från att vara kultiverad till någon jävla svennefitta. Sen träffar jag mina gamla vänner jag inte har något gemensamt längre förutom att vara nostalgiskt över några burkar Spendrups och en äcklig jävla plasttallrik med oxfilé och potatisgratäng på våran nylagda jävla gräsmatta där ungarna har spelat fotboll så hela jävla skiten är en åkerjävel. Sen blir jag tjock igen och gör en fettsugning igen där du får det uppkört i röven för dina jävla medelålderscelluliter så dem plattas ut och du ser ut som en jävla fågelskrämma guppandes på en jävla kamel på dina fruktansvärt moderna nyinköpta japanska kuddar. Efter det gör jag någon operation för min grönstarr och av laserljudet får jag tinitus och får läkarutskrivet marijuanarecept för att sverige har blivit så jävla neo-liberalt. Helt plötsligt är jag megamunchie och äter allt som någon jävla pacman. Ja, och jag svär fan säkert så har jävla mycket för den delen också.
Och sen efter denna jävla pers blir jag helt soft i kålan och blir Shanti Roony (eller hur fan han stavas) i Tusen bröder och rånar någon jävla bank och skjuter plytet av mig i en container med en Magnum 3.65 som visar sig vara Palmevapnet. Och helt plötsligt är jag embriondödaren som var någon rekarnerad jävla Tony Olsson på Ängldamm och hela Sverige blir vidskepligt och du tjänar miljoner och säljer våra barn till någon jävla skata och dör i någon jävla bananrepublik på en överdos av någon jävla designerdrog. Så var den sagan slut. Jävla skit liv ...

Det är mycket ...

... som kan te sig underligt. Men när "The Special One" försvinner från tränarjobbet utan förklaring mitt under säsongsstarten blir man förvånad, och i detta fall febrig. Jo, det är sant. Jag fick feber, 39 graders feber. Men eftersom jag inte sentimental av mig så försöker jag att inte tänka på det så mycket utan att blicka framåt... NEJ! Det här inget man kan överse. Jag är krossad ända in i hjärtat. Klubben betyder mest och därför får jag ta det som det kommer eftersom jag förblir Chelsea through & through. Alltid! Vi kommer sakna dig José!

... nervöst inför derby imorgon, ska vi krossa aporna? Valdemarin och Obolo är onekligen i topform och Rubarth är tillbaka efter en lång skada, om han håller kan ifrågasättas om vi ska tro på ryktena om att han krökar och röker (han är min idol, jag identifierar mig med honom). Pavey avstängd, vem går ut på högerkanten? Özkan är väl inte spelklar? Ska Rubarth gå ut där eller kanske Khari? Frågorna är många men det är bara en sak i sikte, GULD! Krossa aporna. En sjukdom, en smitta, en djurgårdsfitta!

... som pekar på att Alex (i Fenerbahce) är världens bästa spelare för tillfället. Synd att han aldrig lyckas utanför den asiatiska delen av Istanbul. Men vilken kille emot Inter. Lite synd att sverige inte har fått ta del av turkisk fotboll. Även om det är ganska logiskt när vi knappt kan få in Allsvenskan på dumburken ....

Urin

Sveriges rättsystem är verkligen på väg utför som det har varit väldigt länge. Våldtäktsmän går fria då det inte kan bevisas att dem begått brottet men att det kan bevisas att dem under tvång har haft samlag med kvinnan, vad fan? Är inte det våldtäkt? Sedan skryter polismyndigheten att dem tagit rekordmånga utepissare? Vad fan är det här. Ett land där poliser skjuter demonstranter i ryggen för att dem känner sig hotade. Är det verkligen demokratiskt? Att vi ska värna om miljön, bilar som spottar ut avgaser tillåts. "Här står jag och håller ut arsenik i djulösjön, men det får jag, det är min rätt som medborgare, vadå andra? Jag har ju tjänat pengar till det". City-jeepar, hummers (eller vafan dem heter) bör förbjudas och dem som använt dem bör betala för deras miljförstöring, och det dryga summor i form av böter eller straffarbete.

Are you Tottenham in disguise?

Det andas nya och goda dofter runtom AIK. Laget spelar som aldrig förr. Det verkar bli en intressant om det goda spelet håller i sig matcherna som kommer här i början av höstsäsongen. Örebro borta är en given ort att resa till 19:de augusti. "KUKEN BALLEN EYRAVALLEN!"

Det enda som saknas för mig är kantspelet fortfarande. Centralt funkar allt som aldrig förr med en släpande Dulle och en halvt passningssäker Khari offensivt. Synd att inte Tjerna får plats inne i mitten och det kanske därför spelet blir så pass centralt när inte han får spela på en plats för honom och han söker sig innåt. Obolo och Valdemarin har kommit in i laget och spelar allt annat än dåligt. Dem krigar och är verkligen här för att göra mål, vilket dem även visar. Synd att inte det finns plats i laget för spelare som Rubarth och Nicke. RÅP såldes vilket även det känns surt, en riktig AIK:are. FRAMÅT STOLTA AIK!

Chelsea däremot har drabbats av en skadepedemi som vid jul förra säsongen. Terry, Ballack m.fl. verkar bli borta vid premiären och kanske fler matcher. Ska Birmingham bli ett problem i premiären? Bollocks, let's have it! Are you Tottenham in disguise?

PS. Hoppas Rix FM festivalen drabbas av den största terroristattacken i Svea Rikes historia. Många får sätta livet till. Danny och allt annat vad ärkefjantarna heter får sätta livet till, "for a greater cause".

Vila i frid Ingmar

Fåtal gånger blir jag berörd av människors bortgång, fåtal gånger ens vid närstående. Oftast lämnar bortgångar mig likgiltig eller frågvis istället för sentimental och nostalgisk. Ingmar Bergman fick mig att lära mig om filmkonsten, någon som jag sedan många år tillbaka ägnat större delar av mitt vakna liv till. Ingmar var kanske för många i min egen ålder någon "gammal gubbe" som regiserade tråkiga svartvita filmer på stenåldern. För mig är Bergman Sveriges vid sidan av Strindberg Sveriges största konstnär någonsin. Få gånger lämnas man berörd av film, vid samtliga tillfällen jag beskådat ett verk av Bergman har jag berörts av en ärlighet, bitterhet och frågsamhet. En frågsamhet som inte vill ha svar utan som tas upp som material för en fråga och tillförsikt för livet. Tack för allt Bergman. Vila i frid.

___

Nu på sommaren när man har tid att titta igenom serier som man missat eller som man av olika anledningar vill se igen så ter sig smått jobbigt då jag verkligen känner mig tvingad att se allt jag missat eller vill se om. Än så länge har jag tagit mig, förtvivlat nog, sex säsonger av Sopranos (13 avsnitt i varje säsong med undantag av sista säsongen där det är 21 avsnitt, alla avsnitt ca. 1 h), en säsong OZ och en säsong av The Shield. Och vad ska man säga, tre mästerliga serier som rör samma typ av människor, sociopater. Och då kan man undra sig, tycker jag om romantiseringen av män med avtrubbad känslor eller känner jag igen mig? Behöver jag uppsöka BUP? Eller ta mig direkt och skriva in mig på hispan? Aja, det är ni i omgivningen som förhoppningsvis kommer lida, inte jag!

Som dem flesta förstår så kan alla människor döda, av ett eller olika skäl. Jag vet i alla fall att jag skulle kunna knäppa en jävel, eller varför inte citera dessa serier, "I can wack a guy".

Dömd kannibal: "You really eat and drink Christ's flesh and blood?
Fängelse präst: "Yes"
Dömd kannibal: "You see how can I not like religion like that"

Läktarsång.

Säga vad man vill om Roma, vissa hatar dem, vissa älskar dem, andra är helt likgiltiga gentemot dem som lag (däribland mig inräknat). Men dem måste ha den vackraste insångshymnen i Europa, om inte, i alla fall sydeuropa. http://www.youtube.com/watch?v=zPs4Sr3X53s

Andra favoriter:

Introduktion av spelarna på San Siro (Milan): http://www.youtube.com/watch?v=o2sO54s2_ZA
Milan supportrarna sjunger- "Chi non salta nerrazzuro è, è! Chi non salta nerrazzuro è, è! (Den som inte hoppar är Blåsvart)": http://www.youtube.com/watch?v=9S1mkM3BE-4
AIK's insångshymn: http://www.youtube.com/watch?v=FAq9u6zqoGI
Inte så mycket sång, men underbart vackert (Röda stjärnan): http://www.youtube.com/watch?v=6TofYwcm1h0
Också röda stjärnan, men mer sång: http://www.youtube.com/watch?v=biJB61Nygds
Best of Röda sjärnan(typ): http://www.youtube.com/watch?v=eyR4wYiHUKM
Panathinaikos på basket: http://www.youtube.com/watch?v=u0rMe2Vyb9E

AIK

Snart rinner förtroendet ut i sanden Norling, skärpning!

Mycket buskis, tyvärr.

Ett äldre par går till doktorn eftersom de har lite problem i sexlivet pga mannens dåliga potens:
- Ja eftersom ni redan har provat både viagra och pumpar, återstår bara en helt ny teknik, sa doktorn.
- Vadå? sa paret nästan i kör:
- Jo vi opererar in en metallplatta i slidan och en magnet i ollonet, sa doktorn.

Paret gick med på detta och operationen genomfördes. Man kom också överens om att paret skulle komma på återbesök efter 14 dagar.
Vid återbesöket kommer dock tanten ensam:
- Var har du din man? undrade doktorn.
- Han sitter på kåken, svarade tanten.
- PÅ KÅKEN??? Vad i herrans namn har hänt? frågar doktorn.
- Tja, förra veckan var min gubbe och simmade och rätt som det var simmade det förbi en åttaåring med tandställning...

Chelsea

Alla vi som bär blåa Chelseahjärtan och fick ett sådant innan Abramovitj vet att det varit en berg-dal-bana utan dess like. Att kalla detta en dålig säsong är pinsamt (aftonbladet, expressen och alla andra skvaller blaskor). Vi vann Ligacupen, FA-cupen och sen Semifinal i CL och tvåa i Ligan! Är det en dålig säsong? Vi kanske vann dem två lättare bucklorna men inte fan var det en dålig säsong, det var en säsong av världsklass.
Säsongen kantades av tunga pjäser som blev skadade (Terry, Cech, Carvalho, Robben, J.Cole m.m). ManU stod i finalen och i den andra Arsenal. Att sedan säga att dem inte gick in för dem är bullshit. Världens anrikaste turnering går inte Manchester United och lattjar i. Nästa säsong tar vi Ligan!

KTBFFH!

Ät mig

I stundtals förvirrade ögonblick kan jag inte förstå mig själv, tyvärr verkar omgivningen var mer påläst på ämnet mig och det kan te sig förtvivlande då dem inte får belysa deras egen förträfflighet igenom att patetiskt nog försöka döma mig utifrån deras smått perversa värderingar. Dem visar endast rädsla och avintellektualiserat klasshat gentemot mig. Ibland blir det ännu mer förtvivlande när dem slumpvis namnger mig, centralist, socialist, anarkist! Det är som att skrika bög till Gardell, träffsäkert men ack så intetsägande och patetiskt. Det går förbi en man på gatan, jävla man! Vad vill ni mig, säg mig, vad vill ni mig? Föraktar ni eran egen rädsla för intellektuella och människor som inte äter erat propagerande borgartugg. Blå, depression, moderat.

Off topic.
Ett av dem senaste årens bästa album. Björk - Medulla.

Fyllo.

Vad mer kan man begära av fyllon som mig och Jim? Inte mycket mer än ett kort vi inte kommer att det togs.
Väl mött Katrineholms "innerstad".

Dagens låt: The Avalanches - Electricity (Harveys night club re-edit)

Punk, när den är som vackrast.

The Clash

Sham 69

Rosebud

Citizen Kane - Orson Welles (1941)

Folkrepubliken fria Sörmland

Fakta:
Republik: Solt ickedemokrati
Befolkning: Ingen aktuell folkbokföring.
Yta: Aggresivt expansiv.
Nationalsång: Flytande, folkomröstning i frågan under hösten 2006.
Statschef: Brigadgeneral Karlsson.
Valuta: Sörmländsk rubel.
Nationalrätt: Folkomröstning i frågan hösten 2006.
Högsta punkt: förut Skogsbyås 124 möh numera gatstuberg. 1000 meter över havet.
Största sjö: Båven
Landskapsblomma: tidigare Vit näckros nemera den proletärt blossande högröda Näckrosen.
Landskapsfågel: tidigare Fiskgjuse, men då den ansågs vara en småborgerligt snyltande rackare är numera kungsörnen våran fågel att se upp till.
Landskapsfisk: modifierad megaelectroål
Landskapsdjur: kungskvalster
Landskapssten: Vapenkrut
Landskapssvamp:
Svart trumpetsvamp
Landskapsinsekt: borgarStrimlus
Landskapsmossa: Vågig praktmossa
Landskapsäpple: Åkerö
Landskapsgrundämne: tidigare Litium nemera Hibernal.
Landskapsstjärnbild: Draken
Landskapsstjärna: Generalisimo Karlssons allseende öga. Den klarast lysande och skarpaste av himlakroppar.

Sevärt: Väldens största äpple- en 34 kilos Braeburn i ramsjöhultskogen.
En tant med fullt utvecklad svans som frekventeras på sörmländska gator.
Vi har också världens största Hibernalfabrik med 9000 anställda. monumentet "den stolte sörmlänningen" på 140 meters präktig höjd över havet är ett tvång att besöka med sin hisnande och tankeförvrängande design som ställer tid och rum på halt.

Historia: Efter de fosterländska krigen 1700-1807 som kulminerade med det stora kung fu slaget på djulö gärde tvingades det sörmländska folket i onåd och närapå tvåhundraårig diaspora. I och med de store ledarnas födelse 1981 samt 89 alstrades inte bara en semigudomlig varelse utan ett hopp bortom mänsklig fattningsförmåga kom att frammanas i den sörmländska urjorden. Det blev resning och den södermanländska folkrepubliken bildades genom den oblodiga S.K wellpapprevolten hösten 2004.
Trots nyvunnen frihet och återvunnen framtidstro slåss den södermanländska befolkningen träget mot korsfararna som med kapitalism och avarta religiösa uppfattningar bestrider våran samlade själ.

Bokslut
Fredsbevarande styrka: Södermanlandseparatisterna har under överläggningar den 6/4 bestämt att med omedelbar verkan skicka en fredsbevarande trupp till Afghanistan. Styrkan som går under benämningen SörmBat1 leds av en rutinerad herre som förblir anonym.
"Jag gjorde värnplikten på K3 i Karlsborg 1962 men jag kan inte kalla mig ringrostig även om jag känner mig obekväm med moderniteterna som kommit att användas av oss."
På frågan om uppgifterna är han förtegen.
"Se till att folk sköter sig, se sig omkring och så. Jag kan inte förneka att ett par rackare kanske slinker ned under resans gång"
Den sju man starka styrkan färdas med Ryan Air från den sörmländska staden Nyköping och beräknas vara framme i morgon fredag. Med sig har diverse saker som smäller samt mediciner både till civilbefolkningen och en av soldaterna som lider av parkinsons sjukdom.
Sörmlänninagar världen över är med er och vi är alla övertygade om att ni kommer göra en stor insats.
Från de sörmländska skogarnas djup. Brigadgeneral Karlsson

Flottbas: Sörmlandsseperatisternas Försvarsråd har beslutat att anlägga en flottbas i djulösjön.
Den marina anläggningen blir hemmahamn åt sammantaget 70 fartyg varav 4 hangarfartyg.
Enligt enhälligt beslut skall även en ubåtsflottilj inrättas i Tisnaren.
Från de sörmländska skogarnas djup. Generalisimo Karlsson.

Journalister på jakt ...

Det går mig så långt in på nerverna att jag får sådana där kalla fläktande rysningar när jag tänker på journalisternas häxjakt på AIK's supportrar. Allmänheten tror att vi alla är huliganer, ligister, bråkstakar ("kärt barn har många namn"). Men dem glömmer alltid att det är 17000-25000 som tar sig till Råsunda för att se gnaget spela (när det inte är derby vill säga). Och om då 100 stökar efter matchen är det inte en svindlande andel precis, 0,005% av supportrarna!

Polisen är självklart duktig och använder aldrig övervåld eller helt oprovocerat sin batong. Journalisterna tycker självklart att hela upphovet är ståplatsen(!). Dem själva har aldrig vågat sig dit, dem tror att det är så farligt. Dem sitter helst på första parkett och tittar på matchen. Men dem skriver självklart att det var god stämning på läktaren, men dem har aldrig stått med hjärtat av AIK's stöd. AIK har Sveriges bästa publikstöd, i publiksnitt räknat, men ändå så är det vi som får ta skiten av allt som händer. Alltid är det AIK som står att skyllas för våld i efterspel till matchen. Föraktet gentemot polisväsendet är stort på norra. Bara att tolka våran insångsmarch; "O bönderna dem gapar utav fasa. O snuten dem spejar o dem tar". Ironiskt? Nej, AIK's publik hamnar alltid i trubbel med polisen. AIK's supportrar är inga änglar, det kan jag medge. Men som alla gnagare vet är då så att antingen älskar man AIK, eller så hatar man oss! Det finns inget mellanting. Och vad händer då om inte snutarna är gnagare? Dem låter oftast batongen prata.

Vad finns det för lösningar? Ta tyska supporterpolisen som förebild, dem ingriper inte gentemot supportrar som inte gjort något ännu utan tar det lugnt och ställer sig bredvid för att övervaka. Dem tar supportrarna med respekt och inte förakt. Tyskland är ett föregångsland inom politik som rör supporterkultur. Arenorna har fortfarande ståplats (titta på en tysk match och sen en engelsk så fattar ni skillnaden på tryck), arenorna har höjt (svårt att förklara) platserna så att det inte är så roligt att springa in på plan när det är 3 meters fallhöjd till planen, även satt upp nät så det inte går att kasta in saker lika lätt mot spelarna (bara på ståplats).
Precis som i Sverige säljs inte heller starköl på arenan.

Faktiskt skulle jag faktiskt se polisen som den största boven oftast i dramat. Dem går oftast helt sonika med sina teleskopbatonger. Extra inkallade råa svin som allt som oftast är aspiranter tror jag. Skulle ärligt vilja säga att AIK's publik är som en bomb, väldigt lugn och kall till en början, men sedan när det börjar hetta till och stubinen antänds så tar det inte lång tid innan det brakar loss. Är det respekt mot fansen att möta dem med batonger, pistoler, sköldar, pepparspray, hjälmar, hundar och till häst? Har du någonsin läst en artikel om huliganupplopp utan att polisen nämnts?

En bra tid ...

Efter en tid kantad av dåligt humör och tunga motgångar i det mesta har jag återfått lite av den goda tillvaron jag brukar befinna mig i. Mitt välbefinnande består av diverse trevliga händelser.
Den nasalt talande Leijonborg avgår eftersom större delen av hans parti inte tycker om honom, Leijonborg säger att han har full förståelse för det här och ska nu spendera långa stunder på röda linjen för att ta på barn.
Chelsea och AIK vinner båda med 1-0 över rivaler och chelsea lämnar verkligen styrkebesked! Liverpool fick sig en redig omgång i hur fotboll ska spelas i första halvlek. Chelsea förtjänade 2-0 då liverpool aldrig var riktigt nära. Som någon skribent i aftonbladet skrev; "Rafa Benítez log efteråt, skämtade och pratade om en vändning. Men han vet. Om det här varit ett annat spel än fotboll hade läget nu varit sådant att José Mourinho kunnat luta sig framåt och viska: 'Schack, herr Benítez …”
Fick gladeligen besked om att jag antagligen får jobba på Sjukhuset i sommar. Jag var lyckligt lottad då det var 72 (eller 78 eller något sådant) sökande och varav det fanns platser för 9. Sedan hittade jag en borttappad Bob Marley skiva med spår som; Burning and Looting. Nu saknades det bara ett par kalla så nöjer jag mig. Javisst, fick tillbaka ett geografiarbete jag lagt ner si så där 3 timmar på idag. Fick bra omdöme men det fick inte Marcus som jag gjorde arbetet med (som säkerligen lagt ner mycket mer tid än mig), han fick skriva om en hel del. Total jävla EUFORI! Skadeglädje är den bästa glädjen!

5 skönaste låtarna som går nu;
1. Bob Marley - Burning and Looting (The Roots remix)
2. The Ethiopians - Obeah book
3. The Skatalites - Bridge View
4. The Concretes - Sunbeam
5. Bob Marley & The wailers - Mr.Brown

Hurra.

Champagne, ostron.
Frossa och njut,
snart borgare,
är din saga slut.

Leijonborg avgår, det gör oss alla glada. Men till skillnad från folkpartister vill vi alltid att dem alla ska avgå, snabbt innan revolutionen kommer. Annars slipper dem inte lätt undan, SKONA INGEN

Vi slåss till den slutliga segern!

Banksy x2

"If you feel dirty, insignificant and unloved then rats are a good role model. They exist without permission, they have no respect for the hierarchy of society and they have sex fifty times a day." - Banksy

Banksy

Gängfilmer

Det brukar varje år komma ut någon eller några gängfilmer. Allt som oftast är det ren smörja och ett rent försök att komma åt ungdomars deg. Filmerna har oftast sensmoralen "crime-don't-pay". Men i nio av tio fall så avskräcker det lika mycket från våld som Nalle Puh i Sjumilaskogen. Istället för bra skådespeleri satsas det på att göra filmen till ett onlinermaraton som ingen cineast orkar sig igenom utan att må dåligt. Det finns ett fåtal filmer som verkligen lyckas med att bygga filmen på tuffa onliners. Då tänker jag såklart osökt på »Storstadshamn« med en ung, ofattbart cool Marlon Brando som tar oss med på ett riktigt onlinerknull. Nuförtiden blir man delaktig allt som oftast i en äcklig onlinervåldtäckt och du vill bara springa och gömma dig så krypande pinsamt det är. Istället för att avskräcka från våldet och gatan så vill var och varannan snorunge fixa en Glock och knäppa grannen och ta hans pengar igenom en drive-by i villaimperiumets stillsamhet. På senare år efter det tidiga 90-talets amerikanska ghettofilmer har det satsats på Huliganfilmer där den brittiska Casualkulturen ska skildras. I »Greenstreet Hooligans« får man se Elijah Wood(!) som lär sig att stå upp för sig själv och sina polare (ja, det går ut på det. Coolt va?) när dem ska slåss mot rivalerna som håller på andra klubbar runt om i landet. Och är det här avskräckande? Igenom den filmen och »Football factory« har istället en förkärlek för huliganism blossat upp. Men avskräcker någon gängfilm egentligen gemene man från våld, droger och kriminalitet? Inte direkt, men när filmerna är bra lämnar dem en funderande och inte sökande. Men varför ska man titta på meningen men filmerna? Varför inte döma filmerna efter upplevelsen som alla andra filmer? Fine. Att sitta och titta på "huliganfilmerna" tar mig egentligen ingenstans, man lämnas på samma ställe som man startade och egentligen händer ingenting. Man tar sig från punkt 0 till punkt 0,01 på en tusengradig skala. Det hakar upp sig på rivaliteten och inte på meningen med rivaliteten? Inte "Är det värt det"? Istället grundas allt i något slags intresse för våldet och inte i funktionen. Men det måste väl finnas bra gängfilmer? Jo, visst finns det det.

Gängfilmer kan vara riktigt jävla bra, det är sant. Oftast är det filmer man inte tittar på som gängfilmer. Eller som hellre tittar på konsekvenserna av våldet. Stanley Kubrick gör det i »A Clockwork Orange«, där man inte förstår varför han gör det. Att meningslöst våld får konsekvenser. Att allt skit du gjort kommer tillbaka på dig. Filmer som »Menace II Society« tar dig med på samma transportsträcka men kommer inte upp på Stanley Kubricks nivå i bildspråk och manus. Francis Ford Coppola skildrar våldet i en Amerikansk stad på 50-talet mellan dem rika ungdomarna och förorters fattiga ungdomar i »The Outsiders«. Där lämnas du berörd av att dem fattiga ungdomarna inte har något annat att välja på, dels av grupptryck och även av att satt sig själva ofrivilligt i skiten. I »Blood in Blood Out« skildras tre bröders öde och där dem alla på något sätt är länkade till kriminaliteten. Dem kan inte springa i från den, den finns alltid där bland dem. Men på vilken sida ska dem stå av den?


Så om jag skulle ge min syn på när en gängfilm är bra behöver det inte bli en lång förklaring. Gängfilmer behöver bara göra dig en sak. Ställa dig frågor som du får ha ditt eget svar på. Du behöver inte lämnas illa berörd. Den kan lika gärna lämna dig glad (skadeglädje är den bästa glädjen, inte sant?). Dem bästa gängfilmerna är inte alltid renodlade gängfilmer utan tittar även in i andra sociala frågor och dilemman.

Kuriosa: »The Outsiders« var Matt Dillons genombrott. Det finns en parodi på »Menace II Society« och »Boyz n the Hood« som heter »Ghetto Blaster«. Att Tupac Shakur egentligen skulle spela en roll i »Menace II Society« men hamnade i handgemäng med regisören.

Jag älskar cyberpunken

Vilken var den första cyberpunkfilmen? Vilken är den bästa? Alphaville, Alphaville! Jean-Luc Godard you're the man!

Gnaget, Chelsea und övrigt.

Det är skönt att allt är igång. Det är skönt att man äntligen är nykter. Det är skönt att när det ena laget för spö att åtminstone det andra vinner.

Premiären
Tippade resultatet 1-1 innan matchen på t-banan. Blev 0-1, allt var upplagt för ett antiklimax och så blev det. Känner mig inte så oerhört besviken faktiskt på resultatet om ärlighet ska åtnjutas. Vad jag är mer besviken på är alla jävla fjortisar som går på matcherna bara för att dricka ajax-bira och spana på motsatta könet. Inte för att se gnaget. Varför står man på norra när man inte sjunger? Vafan, TA I!
Det var ett mediokert AIK som marscherade in på Råsunda utan att leverera eller spela efter spelidén som byggts upp under Norling & Nebo. Men en premiär är alltid en premiär. Tillskillnad från annan media tycker jag inte Dulee var en av dem bättre i gnaget, tvärtom, tyckte han var totalt osynlig. Det är han som ska föra spelet då han är den mest passningskicklige och tekniska. Tror dock jag hittat en favorit i gnaget, Bernt "Mördarblicken" Hulsker. Vilket hjärta, vilken kraft och vilken kämpe!
Kort och gott, det är skönt att det är igång!

Chelsea vidare
Chelsea är vidare i Champions League och det känns tammefan underbart. Essiens mål, ORGASM. Farsan såg likblek ut när jag gormade i soffan. Matchen började dock mardrömsliknande och jag trodde faktiskt det skulle gå åt helvete när jag analyserade matchen sittandes på skithuset. Men icke! Vilket maskineri vi är. Bara malde och malde som vanligt. Till och med Bo "Köttnacken" Pettersson berömde Ballack som med Sheva brukar vara den eviga slagpåsen av viasats "experter". Jävla fittor, ursäkta språket. Men om jag fick tillfället att likvidera dem hade endast Kung Johan Mjällby kommit undan med livet i behåll. Men det lämnar vi därhän. The Blues visar hjärta återigen och The Special One kommer återigen med vältagna och smått genialiska taktiska förändringar vid underläge. Alla var på top i andra halvlek. Bring on the fools!

Övrigt: Tror jag tittat på dem flesta "Dogma 95"-filmerna nu. Om ni inte sett »Idioterne« och »Festen« se dem snart möjligt. Underbara danska klassfilmer. Danskfilm har under dem senaste femton åren varit så mycket bättre än svensk att det är skamligt. Vad har Sverige haft dem senaste åren? En och annan rulle av Moodysson och någon enstaka independent film? När Danmark får fram Pusherfilmerna, Lars von Trier, Susanne Brier och så mycket mer. Vad har vi och skryta med? Kjell Sundvalls skitiga äckliga jävla Beckfilmer? Vi har inte haft något direkt nämnvärt sedan Ingemar Bergman, Roy Andersson och Bo Widerberg var produktiva? Som sagt, några enstaka filmer. Istället produceras en enorm mängd Kärlekskomedier! Vem kommer ihåg dem? Var finns den konstnärliga glöden? "Nej, men det är ju inte bara kärlekskomedier". OK! Vi får fram en jävla stor mängd kriminalare med dubbade tyskar istället? "Men det är inte endast Beckfilmer". Nej just det, det görs 4 olika jävla evighetsserier som är samma tjafs. Van Veeteren, Wallander eller vad heter all skit? Om en film som Ondskan ska vara det bästa vi producerar på ett år då vet i fan.


"If I ever run into any of you bums on a street corner, just let's pretend we've never met before." Ur »Stalag 17«.

I feel fuckin' Trainspotting.

"I'll give him an offer he can not refuse." Det känns som det just nu faktiskt. Jag har oerhört svårt att säga nej till alkohol. Ja det är sant, det är söndag och jag ska ta några öl idag igen. Har förtärt alkohol torsdag, fredag och nu söndag. Dessvärre är det fotboll imorgon också, dvs mer öl. Mina levervärden skulle nog inte Dr.Svensson kalla för hälsosamma för en artonårig pojke som mig. Men det rör mig inte direkt ryggen, det är nog mer en smekning över mitt könsorgan. Rätt behagligt finner jag mit liv just nu. Fotboll, fest, musik, öl och fotboll. fuckin love it! Känner mig lite som Renton i »Trainspotting«, "Who needs reasons when you've got heroin?". Så känner jag, men att det handlar om alkohol. Varför ska jag bry mig om en massa skit just nu?
Dock så vet jag att när jag imorgon vaknar med en baksmälla och ska ta till ölen igen att ångesten kommer krypande igen och det är bara hoppas att man får tag i ölen innan ångesten tar en med på en emotionell snedtrip till helvetet. Så helt plötsligt ser man att det inte är någon jävla eufori men tar del av, utan bara ett svart surrealistiskt jävla samhällsförfall. Men jag vill inte känna mig som er vanliga dödliga idag. Jag är pro-dekadensen personifierad. Om det här verkade luddigt så kan jag citera dem första raderna ur »Trainspotting« ....

"Choose Life. Choose a job. Choose a career. Choose a family. Choose a fucking big television, choose washing machines, cars, compact disc players and electrical tin openers. Choose good health, low cholesterol, and dental insurance. Choose fixed interest mortgage repayments. Choose a starter home. Choose your friends. Choose leisurewear and matching luggage. Choose a three-piece suite on hire purchase in a range of fucking fabrics. Choose DIY and wondering who the fuck you are on Sunday night. Choose sitting on that couch watching mind-numbing, spirit-crushing game shows, stuffing fucking junk food into your mouth. Choose rotting away at the end of it all, pissing your last in a miserable home, nothing more than an embarrassment to the selfish, fucked up brats you spawned to replace yourselves. Choose your future. Choose life... But why would I want to do a thing like that? I chose not to choose life. I chose somethin' else. And the reasons? There are no reasons. Who needs reasons when you've got heroin? "

AIK

"Fotboll är den lille fattige mannens känsla,
av att vara vinnare i ett liv som han vet att han redan har förlorat."

Svensk planering.

Med tanke på svenskars förmåga att alltid planera sin fritid i detalj har jag försökt tänka ut något jag tänker göra och när under det stundande påsklovet, och det kväver mig. Det enda som är planerat är premiären (dvs. AIK - Kalmar FF på Råsunda) på måndag. Blir ett jävla drag på norra stå! Hoppas på ett guld i år, annars är det en besvikelse. Sedan under lovet ska jag titta på minst 15 filmer. Jag kommer nog även anförtro mig för flaskan imorgon och även på måndag. Den får guida mig igenom dem två dagarna till sinnesro och gapande. Härlig paradox va? Men ack så sann.

Såg på reprisen av dokument inifrån där dem granskade kokainet på nattklubbarna runt Stureplan. Vad hade dem räknat med undrar jag? Nu är det liksom bara bevisat. Det var ju dock inte så djupt gående. Dem pratade med olika personer med anknytning till Stureplan om deras "motstånd" till kokain. Även några personer som varit beroende av drogen och forskande personer runt om kring narkotika och i allmänhet och kokain i synnerhet stog i rampljuset. Även några läkare, kriminologer, föreläsare och andra akademiker intervjuades. Men dem intressanta intervjuobjekten var folk runt Stureplan som hängde på krogen som brukar eller har brukat drogen. Dock så var deras röster förvrängda och dem filmades i bara belysning bakom dem. Och vad gav det här? Jo, drogen kommer bli mer populär när ingen pratar direkt mycket skit om den, utan glamourifierar drogen till den milda grad att man vill spy. Även när jag inte hyser något större agg mot droger, då det inte intreserar mig politiskt.

Men drogfilmer är väldigt trevligt ibland. Oftast lyckas det när man inte finner någon sympati för missbrukarna utan att det istället är roligt. Men ibland kan regissörer verkligen lyckas få det gripande.
Ett sånt exempel är »The Panic in Needle park«. På det mer humoristiska planet kan jag rekommendera »Fear and loathing in Las Vegas« där man finner Johnny Depp och Benicio Del Toro i huvudrollerna. Men en personlig favorit är »Trainspotting« med Ewan McGregor (Star Wars Episode II) i rollen som den oerhört karismatiske och heroinmissbrukande Renton. Även boken som är skriven av Irvine Welsh är totalt underbar!
Finns även helt OK filmer som »Requeim for a Dream«. Även dokumentärer som skildrar ämnet kan gå hem och då tänker jag i synnerhet på Stefan Jarls dokumentär om Kenta och Stoffe som igenom denna film blev Sveriges kändaste sprutnarkomaner. Och dokumentären för dem som inte vet heter »Dom kallar oss mods«.

Ack.

Nog kan jag må vara negativ, destruktiv, dekadent, aggressiv, fientlig, hotfull, fördomsfull... Som ni ser är det en evighet "superlativ". Men sällan är det av medvetenhet eller för att jag saknar självinsikt. Helt enkelt får folk ta mig som jag är, jag är ingen "hurtbulle". Nej, men ibland är min kritik och fientlighet befogad. Om ni frågar mig är det faktiskt i princip alltid så. För ett exempel upprör jag mig utav att någon av "spit"-klasserna på skolan har haft ett projektarbete om slakten av boskapsdjur i Sverige. Det är inte slakten eller bilderna på upphängda djur jag ser som upprörande utan det att intervjuerna och ariklarna är vinklade på ett vegetariskt vis. "Slakten är ohuman" stoltserar och avsaknaden av en intelligent analys kvarstår. Djuren hängs upp, flås och styckas så blodet rinner längs det kaklade och sjukhussterlit vita golvet i slakteriet. Men en sak kvarstår, DJUREN ÄR JU FÖR FAN DÖDA. Dem dödas snabbt, enkelt och i 99% av fallen smärtfritt. Var ligger då problemet? Ska vi äta dem med skinnet på? Jag vill då inte ha en seg skinnbit som kotlett till festmåltiden som kan beskrivas som insidan av en tennisboll till smak. I alla dessa skoluppgifter framstår det faktiskt som att allmänheten skadas och vi är då tammefan medbrottslingar som köper kött. Det vill säga att det framställs i vegetarian/veganperspektiv. Och det äckligaste är att vi köttätare (T-Rex, raptorer och homosapiens sapiens) "då inte har några argument eller belägg för att förtära kött! Även dem är liv". Jo, du! Jag tycker det är gott, trevligt och nyttigt. Men du med brist på alla jävla ämnen i kroppen kanske bör vara tyst. Va ni vegetarianer, veganer. Men hoppa inte på mig. Är det verkligen en sådan börda att vara objektiv när man ändå ska göra ett skolarbete där man vill redovisa fakta. Svart på vitt. Och att det skulle vara ohumant, se ordet; humant.

Sedan finns det ju fler arbeten som ställs upp som är något "TV3"-plagiat, ett dåligt försök att vara Aschberg. Då har man inte lyckas, för Aschberg är rännstensjournalisternas mästare och guru. Jag antar att hela arbetet om slakten i Sverige började med samtal efter första lektionen; Du jag såg på insider igår .....

Smakprov

För er som tidigare inte hade hört dessa artister nedan, eller vill höra ett smakprov:

Murcof:
http://www.youtube.com/watch?v=74spJD2oEPg
Khonnor:
http://www.youtube.com/watch?v=EHy2BVWB1VU
Efterklang:
http://www.youtube.com/watch?v=Cj_dof8AlDM
The Avalanches:
http://www.youtube.com/watch?v=U8BWBn26bX0

Tyvärr så kunde jag inte hitta något musikvideo exempel på Hypo.

Electronica, wunderbart.

Album, och så finns det album. Electronica, beats, alternative, mix-tapes, progressive, art-of-noice, Ja(!), kärt barn har många namn som klyschan lyder. Varför inte äta lite listor när man ändå håller på, hatkärleken lever vidare för listor, men dem dyker upp som min åsikt.

1. Khonnor - Handwriting
Skrovlig, ljuvlig musik med en lättsam röst som blandas med äckligt bra texter som fastnar på näthinnan. Khonnor, för dem som följde musikbyråns extra program för några år sedan är en märklig människa. Han flyttade från en liten byhåla i USA där han levde och sa att han plugga när han egentligen ägnade sig åt detta album. Det är mannen som ville ha rosa bröst på sin gravsten och som kom tillbaka till sina föräldrar för att sno lillebrorsans Xbox. Underbar kuriosa!
"Jesus won't you hold me fourteen hours ago?"


2. The Avalanches - Since I left you
Klang, beats blandas med pop och electronica. Låten »Since i left you« är även ledmotivet till nuvarande filmkrönikan. Tråkigt nog uppfyller inte nuvarande filmkrönikan samma klass. Bästa spåret är »Frontier Psychiatrist« med ljuvliga textslingor i klassiska hiphop-beats och vanliga trumkomp. Detta är mer hiphopigt och soul utan några direkt "vocals" eller för den delen "lyrics". »Så ska det låta!« kan äta exkrementer när man lyssnar på det här. Detta är musikaliskt ovärderligt i synnerhet när Peter Harrysson pratar med sin mamma för våra skattepengar.


3. Efterklang - Tripper
-Dansk-jävlar!- skrek Ernst-Hugo Järegård i Lars Von Triers underbara serie »Riket« som vissa kanske glömt bort, det hade jag med tills jag hörde »Monopolist« på detta mästerliga album från '04. Dem enda bilderna jag fick upp i huvudet när jag hörde låten var Ernst. Det inte Ernst "kirsch-what-the-fuck-is-the-name" precis man såg framför sig sågandes på ett evighetsbygge för rikskapitalisterna och kåta medelålderstanter direkt. Nej, här har vi electronicans absoluta symfoni som besparar dig dem tankegångarna och bara ger dig gräddan av musiken.


4. Hypo - Random Veneziano
Random Veneziano är egentligen något slags ljudexperiment. Som rysk film var under sovjetunionstiden. Ett experiment som lyckas, som sätter sig på näthinnan, bara att det här är en paradox till dem ryska filmerna, då tänker jag mestadels på ­ ­­»Idi i Smotri«, det är ljuvligt och inte avskräckande. Detta är en positiv balans men ändå provocerande, för många är detta kanske för mycket. Men för mig mästerliga slingor musik. Med låttitlar som »Porn Potato« och »Mambotutu« går det helt enkelt inte att misslyckas om man är från Frankrike.


5. Murcof - Martes
Murcof, tillskillnad från Hypo eller Efterklang är ingen experimentiell eller provokativ musik. Det är mest som en tickande bomb utan klimax. Eller låt mig säga som så. Det kommer inte ens till själva produktionen av bomben. Det enda som finns är ett tickande, som klick eller pip i lugn takt och några dystra pinotangenters klang. »Dagensskiva« kallade albumet "Egensinnig vacker ödslig techno". Det är just vad det är. Jävligt Ödsligt. Du står och bara tittar och låter allt passera i revy. Electronica upprepas inte. Det är en resa. Murcof gör ord för namnet.


Fotnot: Titta upp och lyssna igenom dessa album innan ni besparar mig påhopp och förtal om saker ni inte hört eller sett. Jag tar absolut inte för givet att ni inte hört dessa album, men jag antar att ni inte gjort det.

Gammal skräpig novell.

Magsjuk lär man bli om man äter sådana där äckliga korvar på Shell. Dem ligger på ett par valsar och steks röda som svennar på Mallorcasemester i en fond av gonorré och Creutz-Feldts Jacob och en miljard mikrooganismer och så kastar acnepraktikanten upp dem på en pappform med någon jävla räksallad som ser ut som lite friserat slaktavfall eller torkad smegma. Och så heter korvarna Driversdog och cheesedog tror jag. Drivers... vad ska man söka sig till då med tankarna. Skuffen på en Scania FL10:a? Bland porrblaskor och gamla hudavlagringar samt en insmugglad hundvalp? Och cheesedog? Osthund Ostkorv. Nej fy fan, jävla äckel. Och så går man in på Shell för att köpa folköl innan matchen och där står halva byggsektion Sörmland och kalasar på skiten som mustaschtanten tillrett. Härlig lunch, länge leve magsjukan. Ett fyrfaldigt leve.
Egentligen, vilka äter här lunch anno 2007? Och dessutom på en lördag. Även då inte jag egentligen ska ta mig privilegiet att uttala mig. Här är jag klockan tolv och köper folköl. Det är bara alkoholister och fotbollssupportrar som kan knipsa en folk-johan klockan 13:00. Jag tillhör dock den sista nämnda sammhällsgenren. Det slog mig att det rör mig faktiskt inte ryggen just nu. Jag så enormt förväntansfull inför den snart stundande match, FA-cupfinal, Chelsea - Arsenal. Hur kan jag vara så orolig och enormt nervös för att några överbetalda svettiga män ska jag en rund skinnbit som antagligen är tillverkad i en smutsig fabrik i Indien eller alternativt Pakistan av barnarbetare under förhållanden som knappt kan jämföras med gulaglägren.
- Det blir sextio kronor, dårå, tack. Jag vaknade ur dagdrömmarna när den kvinnliga expediten utropade priset likt en aktionsförrättare på Bukowskis. Och det var inte vilken kvinna som helst, det var en kvinna med mustasch där säkerligen lika många sjukdomar fanns representerade likt nationaliteter i New-Yorks förorter.
- Sextio spänn för lite bira, aja, en dosa rapé lös också. Svarade jag ängsligt, uppriktigt sagt ska jag låta mig lemlästas av dessa borgarsummor för lite lördagsgodis? Jag gav expediten en hundring efter att hon sagt nittiofem kronor, dårå, tack. Gud, jag verkligen avskyr när denna mustaschprydda kvinna säger "dårå". Ingen akademisk bildad kvinna det där inte, det må jag säga.
Jag tryckte på playknappen på mp3-spelaren som låg i höger jackficka medan jag tog stegen ut från macken och gick mot trappuppgången. Tonerna av Joy Division började ljuda i mina öron, musiken var ej för idag. Jag hade ingen större lust att lyssna på naziromantisk självmordsmusik och jag tryckte på till höger om play som bytte spår från åtta till nio. Låten som nästan kan beskrivas som öronorgasm för en fotbollsinbiten människa som jag när jag hör den, The Clash och låten Hateful, en låt som får mig att bli nostalgisk över något jag aldrig var med om, 70-talets England och en alldeles för mig underbar fotbollskultur som sedan svartmålades av 80-talets huliganer och ligister. Mina steg tog mig bara allt närmare porten till mitt trapphus. Porten såg som tagen ur en Latin Kings singel om förorten och haschluktande tonåringar på mopeder som tar sig igenom en vardag av kriminalitet och kebabos. Men mina steg var verkligen morgontrötta och det enda som saknades var morgonstånd och en bakfylla med huvudvärk och en stor rund spya som log upp på en från toalettstolens vattenfyllda botten. När jag vred om nyckeln i låset byttes det låt på mp3-spelaren och en ny klassiker började spelas, ännu en gång var det London och 70-tal, denna gång The Clashs mästerverk "Straight to hell". Låten har lite 60-talets London i sig och utan någon större vetskap om musikens historia mer än att jag vet vad Ska är så vet jag att detta verk är starkt influerat av det, svart musik i något som senare skulle förknippas med huliganer och så kallade boneheads, usch. Jag ställer sexpacket i kylen och trycker av mp3-spelaren och tar snabbt av mig jackan, utan att tänka på det kastar jag den över axeln mot köksbordet där ett glas med avslagen päronsoda står. Nu får jag lägga mig som en hemmafruga direkt tagen från en roman av Vilhelm Moberg och torka upp päronsodan, jag vänder mig om och tittar även då jag vet att ingen iaktar mig och slickar faktiskt lite på den utspillda vätskan. Jag har ju faktiskt tvättat golvet i veckan och så farligt kan det inte vara med en liten attack av damm och något förkylningsbakterie. Som taget från e artikel ur Illustrerad Vetenskap inbillar jag faktiskt mig själv om att man tar en lite dos av en sjukdom kan det göra att man blir immun, hur det kan ske. Det vet jag faktiskt inte.
Efter att ha torkat upp päronsodan så tar jag med mig morgontidningen ut i vardagsrummet och kastar mig i min alldeles egna nyinköpta svenska IKEA-soffan, IKEA nästan mer svenskt än Leksandsknäcke och köttbullar. I samma ögonblick som jag landar med ett litet knak i soffan så ringer telefonen. Som tur är ligger telefonen på soffbordet i räckvidd från min slöa, dock bekväma , position och jag sträcker mina långa armar mot den bärbara samsungtelefonen. Det är Emil som ringer, "Vad göru?", inget svarar jag och han säger att han kommer över och tittar på matchen, om sanningen ska fram vet jag att han inte är ett uns intresserad av matchen och har förmodligen inte förstått hur mycket den betyder för mig.
Nu börjar det som alltid börjar före en viktig match. Alla förfärliga matcher jag sett de blåklädda spela passerar i revy och mina tankar för mig till appokalypser, Dantes skärseldar, förlusten mot Liverpool '99, allt förutom förintelsen (den kommer jag undan, av etniska skäl tror jag). Efter en matchvinst är allt tvärtom, då är jag tammefan inte rädd för djävulen i egen högsta person. Inte när fotbollskonsten utspelas framför ögonen finner jag för den sakens skull inget lugn heller, ingen ro. Här ser vi vad den fotbollsfanatiska minoritetsgruppen som jag tillhör utsetts för, även då det är av egen vilja. Jag vet inte, det kanske är någon sorts psykologisk sado-machosism. Den enda gång jag känner lite lugn och ro är när det är sommaruppehåll. Jag har fått frågan av mina vänner om jag skulle kunna byta bort en ligaseger mot hur mycket pengar jag ens kunde önska mig. Nej, är alltid svaret, jag skulle kunna byta bort min familj mot en ligaseger dock, eller varför inte majoriteten av mina vänner. Men det säger jag såklart inte. De skulle antagligen ta väldigt illa upp eller börja skratta hånfullt som några Tengilgestalter.
Tio minuter till avspark och det ringer på dörren. Jag år och öppnar och hälsar på Emil som bör på en back öl, "Tjenna, det blir kröka ikväll va?". Jo, tack. Jag går mot kylen och tar ut en öl, teven skrålar på högsta volym och jag börjar småprata lite med Emil, jag lyssnar knappt på vad han har och säga, han pratar om någon han slagit på käften utanför Barbros kvällen innan och att polisen tagit med honom till fyllecellen. Detaljerna om vad folk sagt och gjort om vilka smällar han utdelat rörde mig inte ryggen faktiskt. Av min blotta förskräckelse hörde jag något som inte fick höras från teven i vardagsrummet intill. Jag hör Glen Hyséns djävulska göteborgsstämma ljuda och jag förstår direkt. Han ska vara kommentator till matchen. Likt en Nostradamusprofetia hör jag i mitt huvud "Glen Hysén, mannen från land i nord i västlig stad där alla har samma förnamn och muntert humör skall utdöma en förbannelse över blåklädd engelsk sportklubb och allt dem gjort eller håller på att utföra skall tas ifrån dem".
Nu fotbollstransen släppt som om jag talat i tunga på en frikyrklig församlingsgudstjänst. Efter endast tio minuter. Två mål mot noll. Underbara älskade Andrej Schevchenko har gjort båda målen. Vida andra målet ser man hur Chelseapubliken på Wembley bakom Jens Lehmans mål genomgår en kollektiv metamorfos till 20 000 vettvillingar utan vetskap om tid och rum eller fysikens lagar. Glen Hysén säger försynt men kaxigt "ännu är det inte över", pyttsan.

Fotnot: Den enda novell jag egentligen försökt gå in för. Blir nog aldrig någon mer.

Klassiker

Vad är det som ger folk rätten till att utse klassiker? Och vad är då en klassiker inom t.ex. musik, litteratur och film?

Enligt mina stundtals bisarra och sublima tankegångar ska jag nu försöka redogöra vad jag tycker är grundkriterierna för en klassiker inom film och musik då mina kunskaper inom litteratur inte är dem största även då jag inte är något så när fullbordat påläst inom musik eller film heller för att klargöra det.

För mig är en klassiker något stilbrytande som alltid lever kvar, inte ett kritikerrosat verk som en krönikör gärna vill se som en klassiker, det är inte mediumet som gör klassikern, det är folket och epoken. Och på tal om epoken ska verket kunna leva kvar epok efter epok och inte bli ett obsolet pretto objekt för dem mest belevade inom konstarten. Det ska vara ett verk som det inte finns något direkt dåligt eller några nedvärderade aspekter i. Det ska inte vara en skiva t.ex. där 4 spår är dåliga, ingen vanligt bra album. Och inom film ska alla scener vara perfekt, ljusuppsättningen, replikerna, stämningen och det ska tammefan inte bli kult, kult är till för opålästa snorvalpar och det är oftast filmer som är riktiga "epokfilmer". Vem minns inte Richard Kelly`s »Donnie Darko« eller Russ Meyer`s »Faster, Pussycat! Kill! Kill!«. Nu kanske inte allmänheten inte sett dessa verk, men det är så kult som det kan bli. Vi i Sverige kanske är mer vana med att kult är något i likhet med »Nattbuss 807« eller någon sunkig Paulo Roberto film med väldigt pinsamma och lättpåkomna repliker. Men det lämnar vi därhän, och tillbaka till frågan -vad är en klassiker?- Jo, gottfolk. Det är vad ni gör dem till, det finns inga självutnämnda klassiker, det är vad ni berättar för era barn och det som står på bästa plats i skivsamlingen eller i DVD-skåpet. Ta inte skit av aftonbladet eller likaväl om det är Rolling stone magazine som listar. För ni kommer alltid se samma jävla album, samma jävla filmer. Men finns det självutnämnda klassiker? Bob Dylans »The Freewheelin' Bob Dylan« och Michael Curtiz mästerverk »Casablanca« om du frågar mig, du kanske diggar Van Morrison eller något så ointellektuellt som ABBA. Men saken är den vad vill ni att det ska innehålla?