Fåtal gånger blir jag berörd av människors bortgång, fåtal gånger ens vid närstående. Oftast lämnar bortgångar mig likgiltig eller frågvis istället för sentimental och nostalgisk. Ingmar Bergman fick mig att lära mig om filmkonsten, någon som jag sedan många år tillbaka ägnat större delar av mitt vakna liv till. Ingmar var kanske för många i min egen ålder någon "gammal gubbe" som regiserade tråkiga svartvita filmer på stenåldern. För mig är Bergman Sveriges vid sidan av Strindberg Sveriges största konstnär någonsin. Få gånger lämnas man berörd av film, vid samtliga tillfällen jag beskådat ett verk av Bergman har jag berörts av en ärlighet, bitterhet och frågsamhet. En frågsamhet som inte vill ha svar utan som tas upp som material för en fråga och tillförsikt för livet. Tack för allt Bergman. Vila i frid.
No comments:
Post a Comment