Electronica, wunderbart.

Album, och så finns det album. Electronica, beats, alternative, mix-tapes, progressive, art-of-noice, Ja(!), kärt barn har många namn som klyschan lyder. Varför inte äta lite listor när man ändå håller på, hatkärleken lever vidare för listor, men dem dyker upp som min åsikt.

1. Khonnor - Handwriting
Skrovlig, ljuvlig musik med en lättsam röst som blandas med äckligt bra texter som fastnar på näthinnan. Khonnor, för dem som följde musikbyråns extra program för några år sedan är en märklig människa. Han flyttade från en liten byhåla i USA där han levde och sa att han plugga när han egentligen ägnade sig åt detta album. Det är mannen som ville ha rosa bröst på sin gravsten och som kom tillbaka till sina föräldrar för att sno lillebrorsans Xbox. Underbar kuriosa!
"Jesus won't you hold me fourteen hours ago?"


2. The Avalanches - Since I left you
Klang, beats blandas med pop och electronica. Låten »Since i left you« är även ledmotivet till nuvarande filmkrönikan. Tråkigt nog uppfyller inte nuvarande filmkrönikan samma klass. Bästa spåret är »Frontier Psychiatrist« med ljuvliga textslingor i klassiska hiphop-beats och vanliga trumkomp. Detta är mer hiphopigt och soul utan några direkt "vocals" eller för den delen "lyrics". »Så ska det låta!« kan äta exkrementer när man lyssnar på det här. Detta är musikaliskt ovärderligt i synnerhet när Peter Harrysson pratar med sin mamma för våra skattepengar.


3. Efterklang - Tripper
-Dansk-jävlar!- skrek Ernst-Hugo Järegård i Lars Von Triers underbara serie »Riket« som vissa kanske glömt bort, det hade jag med tills jag hörde »Monopolist« på detta mästerliga album från '04. Dem enda bilderna jag fick upp i huvudet när jag hörde låten var Ernst. Det inte Ernst "kirsch-what-the-fuck-is-the-name" precis man såg framför sig sågandes på ett evighetsbygge för rikskapitalisterna och kåta medelålderstanter direkt. Nej, här har vi electronicans absoluta symfoni som besparar dig dem tankegångarna och bara ger dig gräddan av musiken.


4. Hypo - Random Veneziano
Random Veneziano är egentligen något slags ljudexperiment. Som rysk film var under sovjetunionstiden. Ett experiment som lyckas, som sätter sig på näthinnan, bara att det här är en paradox till dem ryska filmerna, då tänker jag mestadels på ­ ­­»Idi i Smotri«, det är ljuvligt och inte avskräckande. Detta är en positiv balans men ändå provocerande, för många är detta kanske för mycket. Men för mig mästerliga slingor musik. Med låttitlar som »Porn Potato« och »Mambotutu« går det helt enkelt inte att misslyckas om man är från Frankrike.


5. Murcof - Martes
Murcof, tillskillnad från Hypo eller Efterklang är ingen experimentiell eller provokativ musik. Det är mest som en tickande bomb utan klimax. Eller låt mig säga som så. Det kommer inte ens till själva produktionen av bomben. Det enda som finns är ett tickande, som klick eller pip i lugn takt och några dystra pinotangenters klang. »Dagensskiva« kallade albumet "Egensinnig vacker ödslig techno". Det är just vad det är. Jävligt Ödsligt. Du står och bara tittar och låter allt passera i revy. Electronica upprepas inte. Det är en resa. Murcof gör ord för namnet.


Fotnot: Titta upp och lyssna igenom dessa album innan ni besparar mig påhopp och förtal om saker ni inte hört eller sett. Jag tar absolut inte för givet att ni inte hört dessa album, men jag antar att ni inte gjort det.