Med tanke på svenskars förmåga att alltid planera sin fritid i detalj har jag försökt tänka ut något jag tänker göra och när under det stundande påsklovet, och det kväver mig. Det enda som är planerat är premiären (dvs. AIK - Kalmar FF på Råsunda) på måndag. Blir ett jävla drag på norra stå! Hoppas på ett guld i år, annars är det en besvikelse. Sedan under lovet ska jag titta på minst 15 filmer. Jag kommer nog även anförtro mig för flaskan imorgon och även på måndag. Den får guida mig igenom dem två dagarna till sinnesro och gapande. Härlig paradox va? Men ack så sann.
Såg på reprisen av dokument inifrån där dem granskade kokainet på nattklubbarna runt Stureplan. Vad hade dem räknat med undrar jag? Nu är det liksom bara bevisat. Det var ju dock inte så djupt gående. Dem pratade med olika personer med anknytning till Stureplan om deras "motstånd" till kokain. Även några personer som varit beroende av drogen och forskande personer runt om kring narkotika och i allmänhet och kokain i synnerhet stog i rampljuset. Även några läkare, kriminologer, föreläsare och andra akademiker intervjuades. Men dem intressanta intervjuobjekten var folk runt Stureplan som hängde på krogen som brukar eller har brukat drogen. Dock så var deras röster förvrängda och dem filmades i bara belysning bakom dem. Och vad gav det här? Jo, drogen kommer bli mer populär när ingen pratar direkt mycket skit om den, utan glamourifierar drogen till den milda grad att man vill spy. Även när jag inte hyser något större agg mot droger, då det inte intreserar mig politiskt.
Men drogfilmer är väldigt trevligt ibland. Oftast lyckas det när man inte finner någon sympati för missbrukarna utan att det istället är roligt. Men ibland kan regissörer verkligen lyckas få det gripande.
Ett sånt exempel är »The Panic in Needle park«. På det mer humoristiska planet kan jag rekommendera »Fear and loathing in Las Vegas« där man finner Johnny Depp och Benicio Del Toro i huvudrollerna. Men en personlig favorit är »Trainspotting« med Ewan McGregor (Star Wars Episode II) i rollen som den oerhört karismatiske och heroinmissbrukande Renton. Även boken som är skriven av Irvine Welsh är totalt underbar!
Finns även helt OK filmer som »Requeim for a Dream«. Även dokumentärer som skildrar ämnet kan gå hem och då tänker jag i synnerhet på Stefan Jarls dokumentär om Kenta och Stoffe som igenom denna film blev Sveriges kändaste sprutnarkomaner. Och dokumentären för dem som inte vet heter »Dom kallar oss mods«.
No comments:
Post a Comment